torsdag 1 mars 2012

Angående ordet syförening

Så, folk tyckte att jag skulle behålla bloggen som en handarbetsblogg. Så då gör jag det, i sann demokratisk anda :) Och för att det är roligt såklart!
Hursomhelst. Nu läser jag ju inte slöjd längre utan religion och för närvarande kyrkohistoria, där jag stötte på ordet "syförening". Eftersom mina handarbetsprojekt numera inte är det enda jag kan tänka på hela dagarna, så tänker jag nörda lite på detta ord. Ni vet hur ordet "syförening" ofta används i ungefär samma betydelse som ordet "hönsgård", det vill säga ett ord som man använder nedlåtande om olika typer av kvinnosammankomster, alltifrån faktiska handarbetsträffar, till Feministiskt initiativs riksmöte.

Därför tycker jag det är på sin plats att förklara lite vad syföreningarna faktiskt gjorde. År 1834 dog en sjundedel av Sveriges befolkning för att samhället för att samhället inte kunde ge dem vård. Iochmed det, och med inspiration från liknande filantropiskt arbete i andra länder, startades ett sällskap för utbildning av kvinnor kyrkans tjänst, som sjuksköterskor, föreståndare för räddningshem och lärarinnor. Till stöd bildades en syförening som samlade in pengar och sydde lakan, handdukar och dylikt till den kommande anstalten för behövande. Organisationer som Svenska Kyrkans Mission och Evangeliska Fosterlandsstiftelsen fick ungefär en fjärdedel av sina inkomster från olika syföreningar. År 1924 stöddes SKM av 1540 olika syföreningar från hela landet. Vilken kvinnokraft!

Nu kan man ju såklart invända mot att bidragen till SKM och EFS gick till missionsarbete, alltså att konvertera folk till den kristna tron. Jag kan också tycka att det finns viktigare saker att samla in pengar idag, men för de här kvinnorna, och i den här tiden, så var detta en stor och viktig fråga. Även om jag själv idag inte är religiös, så tycker jag ändå att kvinnornas insats är beundransvärd! Så nästa gång någon säger "syförening" i betydelsen "en skara kacklande kvinnor som inte uträttar något viktigt" så kan du tänka, att de gjorde de visst en gång i tiden. För sin övertygelse, för kyrkan, och i viss mån även för samhället i den här tiden, då det var ett enhetssamhälle som var starkt präglat av kristendomen.

När jag förklarade det här för min sambo, så tyckte han ungefär att syföreningarna var en del av den förtryckande religionen som pådyvlades folk uppifrån. Men vad tycker ni kloka människor som läser här ibland? Är det jag som är ute och cyklar, eller håller ni med?

För övrigt kan det tilläggas att i en liten ort i Bohuslän där delar av min släkt kommer ifrån så var det syföreningen som sydde ihop till gatubelysningen i byn. Det ni. Den finns fortfarande kvar, och heter såklart Syföreningen Ljus.

2 kommentarer:

  1. Jag har ett par böcker hemma som visar att syföreningar fortfarande finns och fortfarande verkligen gör nytta! Du ska få kika i dem vid tillfälle :)

    SvaraRadera
  2. Heja syföreningar! Alltså, syföreningarna förr kunde ju knappast förväntas stå för något annat än vad dåtidens tankeström representerade. Jag gillar syföreingar för att de är så befriande oakademiska och befriade från medelklassig "god smak". Jag tror det fanns en frihet i detta som jag inte är säker på att dagens slöjdare/hantverkare hittar till. Det är dessutom så att dagens syföreningar kyrkliga eller icke-kyrkliga har bevarat en gammal tradition att tillverka saker för andras bästa. Alla måste visst inte förverkliga sig själva hela tiden...

    SvaraRadera